Äkta relationer eller ett spel för gallerierna

Äkta relationer eller ett spel för gallerierna. Under senare tid har jag funderat mycket över äkta relationer och det spel vi människor mer eller mindre medvetet ägnar oss åt i relation till varandra.Personligen har jag aldrig trivts i sammanhang där rollspelen står i centrum. Jag söker mig till de äkta sammanhangen så äkta som möjligt.

När jag arbetade inom näringslivet så stod hela tiden pengarna och resultaten i centrum. Människan var så ofta ett medel för att nå ett mål, ja för i ärlighetens namn när det väl gäller, vad är det då för regler som råder? I dag finns samma tänkande inom den offentliga sektorn. NPM, New public management med resultatfokus tar plats till priset av mänskliga relationer.

Äkta relationer eller ett spel för gallerierna

Att engagera mig i människor och miljöer där det beräknade, kalkylen med människor används för att nå vissa resultat passar inte mig.

De äkta sammanhangen finner jag i relation till mina närmaste, mina elever och i de konstnärliga sammanhangen, i min relation, i mina samarbeten med konstnärer, musiker, författare.

Positionsspel och styrkehävdelse

Jag betackar mig för falska leenden, skådespelet som äger rum för att vi ska nå den gällande kodade framgången. Positionsspelet, styrkehävdelsen och maktspelet, den med ekonomiska mått kalkylerade mänskligheten. Jovisst, jag känner till språket och vet hur det används, men gillar det inte.

Lever alltmer i harmoni med mig själv och mina innersta värderingar. Det gör också att jag värnar min integritet. Jag vill inte luras in i något. I de miljöer jag verkar i vill jag stå upp för mig själv, mina värderingar, vara ärlig. Märker jag att motparten inte är det sluter jag mig, värnar mitt  jag, där finns ingen plats för falskspel.

Och jag märker att jag får så mycket tillbaka. I går kväll vid middagsbordet sa jag att jag borde ha fotograferat alla mina avgångsklasser genom åren. Så många fina människor jag mött och fått lära känna. Som lärare behöver jag inte kalkylera med människan. Jag får möjlighet att möta en ung människa, stötta hen i sin utveckling, dela med mig av mina kunskaper. Men att göra det när omgivningen är slug och beräknande tar på krafterna. I en tid när allt ska rutas in i fyrkanter, i organisationsstrukturer och mätas i pengar då är det tufft.

Att förmå skilja på det som är ett spel och det som är äkta är en konst. Ibland undrar jag hur de som dagarna i ända deltar i spelet för att upprätthålla rådande normer står ut. Bekräftelsejakten tar ju då aldrig slut.

Hur gör du för att finna din äkthet och dina autentiska sammanhang?