Hur vi ser på, våra föreställningar om tillvaron kan ses som liktydigt med vår världsbild. Vi sorterar in information och bygger upp en bild av hur sakernas tillstånd förhåller sig till varandra. Men vad händer om all information inte kommer fram. Människor är kanske rädda för att säga vad de står, rädda för repressalier om de framför sina åsikter.
Just nu funderar jag en hel del på ledarskap och hur rädsla lätt kan börja genomsyra en organisation.En ledare som är trygg i sig själv är inte rädd för oliktänkare. Han eller hon kan istället se dem som en tillgång. Men en ledare som är rädd kan börja använda en retorik som skapar rädsla. Han eller hon projicerar sin egen otrygghet på andra. För att inte kritik ska komma fram kan en retorik användas som gör att människor tystas.
Jag har genom livet mött och samarbetat med många människor i ledande positioner och sett hur just detta med inre trygghet,otrygghet, kärlek och rädsla är avgörande för vilken stämning som råder i en organisation.
Vill vi skapa en tillitsfull relation måste vi börja med att skapa trygga möten där det finns en öppenhet för olika åsikter. Ingen människa ska behöva vara rädd för repressalier på grund av att hen tycker annorlunda än ens lärare, chef eller ledare.
En god ledare pådyvlar inte andra sin världsbild.