Att stå vid ett vägval och inte veta vilken väg som blir bäst.
Att inte vilja svika och att göra det som känns rätt. Vet nog egentligen vad jag innerst inne vill. Problemet är att inte vilja skapa besvikelse. Förväntningarna skapar jag nog själv. Önskar jag var kallare.
Men jag är oförmögen att bara köra på. Har fått betala priset. Känner att det är det jag gör snart ändå.
Drar i bromsen, saktar in, själen den är min. Vem är jag, om mitt inre inte finns kvar?
