Leva sitt eget liv. Livet är fyllt av mer eller mindre outtalade förväntningar på hur man ska leva sitt liv. Det är en befrielse att ha uppnått en ålder där det blivit enklare och mer tillåtet att göra egna val. Vad andra tycker är inte längre lika viktigt. Jag tror också att den egna känsligheten har betydelse. Just detta att man känner in eller har lärt sig känna in från tidig ålder, andras önskningar, förväntningar och krav. Kanske har man också delvis lärt sig trycka undan sina egna behov och önskningar. Är det möjligt att leva sin sanning?
Jag tänker på de krav och förväntningar som vilar på den unga människans axlar. Ungdomen innebär givetvis också möjligheter, men själv minns jag den som en kravfylld tid. För det är så mycket man vill göra och åstadkomma. När horisonten närmar sig lite mer förändras perspektiven. Det ger en inre känsla av ro.
