Monica Z hade Sverigepremiär i september 2013. I filmen följer vi Monica Zetterlund genom delar av hennes liv. Jag har länge tänkt se filmen, men blev tyvärr något besviken både under tiden jag såg den och efteråt.Tidskildringen såsom den gestaltar sig i rekvisita och tidstypiska attribut och kläder är spännande och intressant i sig. Rollen som Monica, gestaltad av Edda Magnason gör ett gripande intryck. Hon sjunger underbart och rollinlevelsen känns äkta och berör. Men så kommer jag till detta med hur saker och ting hänger ihop. Jag vill inte förminska den konstnärliga processen, den är vacker, filmen berör, men då jag är mycket intresserad av människor vill jag veta hur saker och ting förhåller sig. Så jag börjar stämma av faktan och ser att mycket av det som händer i filmen inte alls har hänt eller så stämmer det inte med Monica Zetterlunds liv. Det väcker frågan hur långt man kan gå i den konstnärliga friheten?
Jag tycker absolut man kan se filmen för att njuta av skådespelarinsatserna och den tidstypiska miljön Däremot bereda sig på att bli besviken om man vill få veta mer om den verkliga Monica Zetterlund, då krävs mer trovärdiga källor. Regissören Per Fly fick en guldbagge för bästa regi, Edda Magnason för bästa kvinnliga huvudroll, Sverrir Gudnason, för bästa manliga biroll.
Dokumentärfilmaren Tom Alandh ställde sig i artikeln, En hygglig människa har svärtats, (Dagens nyheter september 2013) frågan hur långt man får gå i den poetiska friheten.
1989 gjorde Tom Alandh och Karin Elander en dokumentärfilm om Monica Zetterlund, Underbart är kort