Skapar för och om livets olika faser. Lägger örat försiktigt en stund mot tidens gång. Hör stegen likt häftiga flämtningar, andäktigt hör jag pulsslagen slå. Det blir så synligt i de dagliga mötena. I min roll som lärare möter jag ungdomar som är på väg. Några med tillförsikt inför framtiden, bärandes storslagna drömmar om vad de ska åstadkomma. Andra vill helst dra ett täcke över huvudet. De har redan gett upp. Någon bär en osynlig sköld kring sitt jag. Vi lärare kämpar för att inge hopp, undrar vid lunchbordet, var någonstans det gick snett.
Vad vill vi göra med vår tid på jorden?
I min roll som författare skriver jag essäer, dikter och sånger. Ofta riktar de sig till dig som är mitt i livet, som kanske kämpar med att hitta din plats i livet eller som har hittat den, men funderar över existensen, hur och varför finns vi här. Vad vill vi göra med vår tid på jorden? I mötet med dig som lyssnar vill jag beröra, ditt allra innersta. Vill att vi tillsammans ska skapa en vackrare och mer medmänsklig värld. Så vill jag inge mod och kraft att göra skillnad.
Till våren kommer jag att möta nya människor på egen hand, men också tillsammans med professionella musiker. Jag skapar och formar nya program. Jag skriver om och skriver nytt. Disponerar, strukturerar, funderar, en stund för själen, en vacker stund. Ingen har mer än ögonblicken. Önskar fåfängt jag kunde rista in ögonblicken i evigheten.
När tiden och mitt eget jag är i harmoni kan jag se, Dig. Och egentligen är det inte det allt handlar om egentligen? Att se varandra och tillsammans forma den värld, det samhälle vi vill leva i.
Men vi jagar i flykten!
Allt jag vill är att tillsammans med dig stanna till en stund, reflektera över i ord och ton över det som förenar oss som människor.
Så borde livet få vara …. alltid.
Tacksam för alla de möten som hittills kantat min livsväg. De har gjort mig till den jag är med alla förtjänster och skavanker.
Med lyhörd blick vandrar jag vidare... ser fram emot och planerar inför kommande veckas, månads men också vårens möten, ej jagade i flykten. Jag vill värna varje möte med den värme som det är värt att omfamnas. Hur vet jag dess värde? Och behöver jag veta det?
Där människan i sig är ett mål, inte ett medel kan jag vara mig själv. Avskalad, enkel, äkta i ett närvarande nu. Så borde livet få vara …. alltid.
Ingen har mer än stunden.
