Små ting i vardagen värnar människovärdet. En bukett tulpaner på ett bord, en vänlig blick, tid att stanna upp för ett samtal. En solstråle som letar sig fram och ger en föraning om en annalkande vår. De små tingen och händelserna gör livet.
Så ofta vi jagar upplevelser, på andra platser, andra kontinenter, men hur ofta är det inte det enkla som skapar en skymt av lyckan.
Stunden och människovärdet
I vårt nutida samhälle får ofta stunden ta stryk. Ekonomiska kalkyler och makthavares strävan att sätta in oss i Excelarkens kolumner karvar bort människovärdet. Vem står upp för människovärdet idag? Vi har var och en av oss ett värde i dem vi är från det vi föds tills dess vi blir gamla, sjuka och går bort. Detta värde har ingenting att göra med våra prestationer. Men det underfundiga är att när vi börjar möta varandra med respekt och värdighet får det också en återverkan på vår motivation. Därmed också på vår prestation. Jag har alltid ogillat skådespelet, det friserade engagemanget och jag ser ganska snart när det är egennyttan som styr. Den kan leta sig in i alla möjliga sammanhang. Och är du inte om dig och kring dig blir du snabbt överkörd.
Små ting i vardagen
Jag skulle därför vilja hävda att det som jag inledningsvis kallat små ting i vardagen snarare är de största. När utrymme ges för genuint empatiska möten och människans autenticitet förlorar egennyttan. Om vi blir många som värnar stunden, möten och kvalitet istället för att mäta, väga och räkna det vi gör bygger vi tillsammans in en bromskloss i samhället. Denna bromskloss blir en buffert mot övergrepp på människans integritet och värde. Men så länge vi springer i maktmänniskors ledband är vi bara lydiga soldater, marionetter utan egna inre vägvisare.
Så vill du också värna människovärdet, ditt eget och andras, stå upp för de små tingen i världen. Stå upp för dig själv, dina behov och känslor. De är inte små ting. Vår existens är förunderlig.
