Semester, stillhet, lugn- att få gå in i kravlösheten. Jag känner hur livsandarna återvänder. Det som tidigare var måsten blir nu obetydligt, bisaker urskiljs lättare. En känsla av tacksamhet infinner sig över själva livet, över att få finnas till.
Karin Boye beskriver så fint något av detta i ett stycke ur dikten ”Du ska tacka” på följande sätt:
”Du ska tacka dina gudar,
när de bryter bort ditt skal
Verklighet och kärna
blir ditt enda val.”