Irriterar mig och är ofta frustrerad över människans dumhet, även om jag självkritiskt inser: vem är jag att döma så. Det jag värjer mig emot är den där bristen på medvetenhet som kommersialismens krafter ofta bidrar till att skapa.
Under gårdagen hade jag möjlighet att göra ett studiebesök på ett större köpcentrum. Då fick jag bland annat veta att det finns familjer som ägnar hela dagarna åt att vara på köpcentret, och det när det finns natur, gemenskap och kultur alldeles i närheten.
Vad är det vi söker i butikerna och varuhusen? Vad är det vi söker och behöver när vi åker till köpcentret som vi inte kan få under en stilla skogspromenad eller i andra sammanhang? Värjer mig mot ytligheten, glättigheten och det ständiga sökandet efter bekräftelse som kommersialismens krafter skapar…..populäritet, individcentrering…..,söker sammanhangen och förståelsen.
Om jag förlorar mig själv i anpassningens fällor, vad blir då kvar, en ingen utan vilja, engagemang och ambition? Så söker jag friheten att få tänka i mitt eget rum.
