Det är fascinerande att vi en gång i tiden skrev böcker på en skrivmaskin likt denna på bilden. Tänker på hur vilsamt livstempot ändå måste ha varit jämfört med nu. Snabbare är inte nödvändigtvis bättre. Vad händer med ordflödet när tempot blir allt snabbare, när meningar och uttryck ska konsumeras och produceras i hög takt. Vad händer med reflektionen?
I tidiga tonåren testade jag att skriva på denna sortens skrivmaskin även om den elektriska skrivmaskinen var den som då gällde. Kanske är det bara banal nostalgi, detta att längta tillbaka till en tid då varje ord vägdes på guldvåg, då det fanns plats för tanken i stunden, då avtrycket blev så viktigt. Tänk så mycket mer varje bokstav måste ha känts.
