Förgänglighetens smärta.Jag går förbi lekplatsen i barndomsstaden och minns glädjen. Det var här jag lärde mig cykla.
Vandrar intill lekplatsen för mina barns uppväxtår och minns deras skratt när jag gungade dem.
Ser platser och de väcker minnen i mig om år som varit, år som nu är förbi.
Minns glädjen, men snart hinner den också ikapp mig – smärtan – över tidens gång, hur allt som varit har varit till låns.
Tiden den flyter iväg med eller utan mig.
Förgänglighetens smärta
Jag den ständigt inom mig, förgänglighetens smärta. Och fast jag vet att det är en del i att vara människa gör det väldigt ont. River och drar, jagar och nästintill tvingar sig på det nu jag vill leva i. Jag inser tydligt att det som betyder något har varit möten, ögonblick av värme. Inte det i huvudsak nyttiga, Nyttan släcker min låga.
