En vän drabbas av en stroke. En annan vän förlorar sitt barn. Livets sårbarhet finns i mig och runt om mig ständigt.
Samtidigt ser jag i TV-rutan alla utsatta människor som flyr till Europa.
I min roll som gymnasielärare möter jag kränkta och sargade barn.
Idag är mina glasögon inte lika ljusa som de oftast är. Men också så här är livet.
I min djupaste skörhet finner jag min mänsklighet. Vill inte vara utan den, skörheten, även om den stundtals smärtar.
Vem vore jag då?
