Jag tycker mycket om det lågmälda samtalet. De samtal där väsentligheter urskiljs och man tillsammans når något av livets innersta väsen. När jag nu ska ge ut den bok som jag påbörjade för sex år sedan är det med en känsla av blandad förtjusning och viss oro. Det är snarlikt känslan av att släppa ett barn som börjat gå. Kommer hen att ramla? Finns det då någon som tar emot? Kan hen stå på egna ben, gå vidare på egen hand? För det är så jag vill att en bra bok ska vara. Den ska leva vidare genom sin läsare och öppna upp för dialog kring livets väsentligheter.
Jag läste en gång att man ska skriva de böcker man själv vill läsa. Det har jag gjort nu, skrivit en sådan bok. Kan hända något egoistiskt. För mig är skrivandet en väg för att leva och överleva, lika viktigt som att andas. Orden hjälper mig bena i och sortera mina tankar, ge gestalt åt vem jag är och vad jag tycker är viktigt. Skrivandet blir på så sätt som en kompass i livet.
Att ge ut en bok på eget förlag är något jag gjort mycket medvetet. Jag vill inte bli censurerad, ( men jag har anlitat en finkänslig lektör). Jag vill ha kontroll över utgivningsprocessen. Jag vill inte vara utelämnad åt marknadskrafterna. Jag vill göra det på mitt sätt.
Så hänger det samman också valet av namn på mitt förlag, Liv&Tanke förlag och att releasen blir i Det fria ordets hus i Växjö.
Det är med ödmjuk förväntan jag planerar inför boksläpp. Egentligen kanske jag skulle låtit bli, med tanke på min sårbarhet, att lämna ut mig. Men behovet av att berätta och uttrycka vissa saker är helt enkelt större.
Så jag tar min plats och kastar mig ut så ser jag vad som händer. Jag har en plan för processen, den följer jag. Men jag vet också att det kan hända oförutsedda saker under en resa.
Du är välkommen att följa med mig på denna resa. Här på denna sida, via Punctum saliens, men framförallt i FB-gruppen ”Mer Människa” tänker jag mig att föra lågmälda samtal med dig som vill följa och kanske på sikt också tänker dig att läsa boken. För är det inte det som är det egentliga undret- tanke möter tanke och något nytt föds och vi får kraft att gå vidare i all vår mänsklighet.
Så många kloka tankar, Elisabet!
Tack för din respons Birgitta!
Tack Elisabeth för en mycket inspirerande text där du beskriver din inre resa och tankar om att skriva din egen bok. Jag kan känna igen mig i orden där du skriver om sårbarhet och att vara utlämnande men samtidigt den underbara känslan av att få dela med sig av det skrivna ordet. Ser fram emot din kommande bok! ❤ Maria Björk
Jag önskar Dig all lycka med fortsatt skrivande och din bok. Jag håller helt med dig i din presentation ovan. Jag tror man måste skriva om det man starkt känner för, har inom sig och behärskar ämnet. Det gamla uttrycket ”gräv där du står” tror jag är helt sant. Om ej, så är man ute på gungfly.
I den tid vi lever i nu, där tydligen näthat och mobbing är mer regel än undantag, behöver vi mer än någonsin det lågmälda samtalet och att utbyta tankar och erfarenheter med varandra. Vad vore livet utan böcker och konstens alla uttryck? Outhärdligt, skulle jag vilja påstå.
Tack Brita för din tänkvärda kommentar. Elisabeth
Varmt tack Maria Björk <3
Mycket vackert och tankfullt skrivet, Elisabeth.
Det du skriver ger många tankar och funderingar.
/Carolina
Varmt tack för din respons Carolina. Känns bra att det väcker nya tankar och funderingar..