Det finns världar man inte skulle få inblick i om man inte läste om dem. Som den självupplevda värld Annelie Babitz skriver om i boken Bakom den nakna huden.
Som nyutexaminerad journalist med knagglig ekonomi hamnar Annelie Babitz på en strippklubb och börjar arbeta som strippa. En strippa man får se på, men inte röra.
Att läsa boken är detsamma som att kastas in i en entonig, trist, grå och dyster miljö präglad av destruktivitet, sex,droger, lyxshopping och en desperat önskan om att en dag bli älskad på riktigt. Babitz använder sig inte av droger skriver hon i boken. Däremot beskriver hon hur drogerna tar över flera av tjejernas liv.
Boken ger en inblick i en rå syn på sexualitet där mannens narcissistiska, självupptagna jakt på utlösning och sexuell tillfredsställelse objektifierar kvinnorna runt honom. Den som går på strippklubb är inte ute efter att skapa kärleksrelationer. Här kan den man gå som kanske är rädd för att älska en kvinna, som är rädd för att bli sårad, och av flera andra skäl.
Det är en i mitt tycke tråkig och sorglig bok där den enda ljusglimten är vänskapen mellan de tjejer som jobbar på klubben.
Rekommenderar även artikeln Självbiografiskt om liv som strippa , Svenska Dagbladet, 9 augusti 2012.
Boken finns till försäljning hos bland andra:
Adlibris
…och på biblioteket för utlåning.
