”Rekviem för en romantiker”

Har nyligen läst ”Rekviem för en romantiker” av Laura Popa, Adagio förlag. En bok som griper tag i mig från första meningen:

Badande i eftermiddagssolen ser tågstationen ut som ett glimrande palats med blanka kupoler och ett fyrkantigt klocktorn klätt i guldstrålar. Långa skuggor breder ut sig över perrongen som vidunderliga sagofigurer.”

Kapitlet bär rubriken ”En sång om körsbärsträdet”.

Laura Popa skriver poetiskt och skulle jag vilja benämna det, också musikaliskt. För hennes ordval, meningsbyggnader och de fria associationerna blir som musik. Att läsa boken är som att lyssna till vacker sång. Och det är just i språket som jag tycker att boken urskiljer sig från mängden. Det är ytterst skickligt och kreativt att bygga en berättelse som så lätt rör sig mellan det vardagligt konkreta för att sedan flyta över, i de olika kapitlen, till drömmarnas magiska och associerande värld där allt är möjligt.

”Rekviem för en romantiker” handlar om en kvinnas yttre och inre resa som tar sin gestalt i den konkreta vardagen och som präglar hennes drömmar. När hon ”vaknar upp” från det som jag tycker kan liknas vid en livskris, är hon pånyttfödd med allt vad det kan innebära, men där kärleken blir den grundpelare hon kan vila i.

Rekviem romantiker av Laura Popa

Bokens innehåll är i en klass för sig. Däremot tycker jag inte att bokens omslag gör innehållet rättvisa. Omslaget är för tungt och dystert och speglar inte det nyansrika innehållet och handlingen på ett sätt som talar till mig. Det är svårt att göra bokomslag, men ytterst viktigt då det ofta slår an tonen hos läsaren. Men jag rekommenderar läsaren att se bortom omslagets yta och ta del av den rika, livsbejakande berättelse om en kvinnas resa som Laura Popa berättar om.

”Rekviem för en romantiker” finns att köpa hos bland andra Adlibris, Bokus och Cdon.com

Laura Popa är verksam som jurist, författare, konstnär och förläggare på Adagio förlag

 

”Kvinna tige i församlingen”?

Att finna och lyssna till sin egen röst är en resa som kan ta mycket lång tid. Kanske har andra människors röster fått ta för stor plats i ens liv? Ibland kan det också vara så att man tänker att min röst, den lyssnar väl ingen på?

Vi lever i en demokrati där vi alla som uppnått myndig ålder har en röst. Varje enskild röst ska räknas, i varje fall är det så när det är val.

Ändå vet vi att många röster tystas. Sätten att tysta röster kan variera och ju mer kunskap vi får desto mer raffinerade metoder används också i ett demokratiskt land som vårt.

I projektet ”Heal my Voice Sweden – Värdefulla röster” delar 21 kvinnor med sig och berätta om sin sanna historia. De berättar om sådant de tidigare inte berättat om för varandra, med varandra.Marie Ek Lipanovska är grundaren av Heal My Voice Sweden.

En av författarna till antologin är Rinella Grahn som också skrivit gästinlägg för Punctum saliens.

Och jag undrar om det fortfarande är så också i Sverige att fler kvinnor än män tystas i offentligheten? Vilken är dina erfarenheter? Om det är så, vad tror du att det beror på?