Kreativt skrivande. Att med jämna mellanrum få möjlighet att befinna sig i ett lekande tillstånd är livskvalitet. Lekandet är nära förknippat med ett levande inre rum där tillåtelsen flödar. Det är stunder då den inre kritiken flyger bort och dömanden och bedömningar inte får plats. Det är inte lätt att finna dessa oaser i tillvaron, men för mig personligen är de livsnödvändigt syre.
Just nu läser jag en kurs i kreativt skrivande via Karlstad universitet. Med jämna mellanrum läggs olika skrivövningar ut och jag får möjlighet att leka med orden. Jag brukar försöka få till någon kreativ kurs med jämna mellanrum för att hålla mitt skapande flöde vid liv.
Hur skriver man en dikt som ingenting betyder? Så här lekte jag fram min lösning denna gång. Vart den landar i slutänden vet jag ännu ingenting om. Kursdeltagare och lärare ger respons på texterna och det får du såklart också göra om du vill. Förresten finns det något som inte betyder någonting? Eller kanske är det tvärtom eller någonstans mitt i mellan? Vad tror du? Vad driver den skapande människan?
En obegriplig dikt (är tanken)
Jag förstår ingenting
Ju mer jag förstår
Klart
Tydligt
Ingenting
Jag vet ingenting
Ju mer jag vet
Suddigt
Otydligt
Ingenting
Söker det begripliga
Det obegripliga
Och ändå förstår jag ingenting
Kanske är det just det som är meningen,
Att allting är begripligt
Eller obegripligt
Att jag ingenting ska förstå
Kanske är det först då jag verkligen förstår
Att jag ingenting förstått
Och att allt tog en vändning jag inte alls förstod
Tips!
PS! Vill du få mer skrivinspiration? Besök gärna Punctum saliens. Där ligger nu ett intressant gästinlägg ute författat av Christina Gutiérrez Malmbom, aktuell med boken Don José: samtal mellan en matte och en hund.