Hässleholm, barndomsstaden

Var i veckan i Hässleholm, den stad där jag är född och uppvuxen.  Det är skönt att emellanåt återvända till den plats som man ursprungligen kommer ifrån. Platser präglar en som person.

Hässleholm är en liten stad i norra Skåne. Det är nära till affärer, bostäder och skolor. Hässleholm är också en viktig järnvägsknut som gjorde det möjligt att i tonåren ta sig ifrån staden. Större städer ligger på pendlingsavstånd. Att gå på gatorna och in i affärerna en stund skapar nostalgi. Det är så mycket som hänt, tiden har gått och mycket finns inte heller kvar från barndomsåren. Det skapar smärta. Jag har ju så lätt för att känna den. En resa till en plats som betyder och betytt mycket för en själv är en resa inombords.

 

Hassleholm
Vy från gamla ingången, Hässleholms station. Foto: Elisabeth Jönsson

Att hålla barnet

När vindarna blåser är det skönt att ha någon att hålla i hand, någon som bara finns, som orkar och som är där.

När det stormar inombords och minnen rivs upp kan jag tänka på henne som stod kvar.

Trots en alkoholiserad man kämpade hon på med ansvar för hem, tre barn och extra arbete. Och ändå fanns handen där för mig, det lilla barnet.